Idag fick vi till det, Linnéa och jag. Vi hade söndagstimmen ihop med två barn, så ett barn var kan man väl säga. Trodde väl i början att det inte skulle komma några barn alls, men jag börjar tro att barnen vet om att jag har söndagstimmen så därför kommer de inte. Äsch, nej så är det nog inte. Men det var ju Linnéas första gång och jag skulle visa henne lite hur det går till, så lite småtrist att inte det var så många barn ändå.

Denna texten lästes idag:

EN KRUKA OCH ETT KRUS

Elia överlevde länge i sin Restaurang Korpravinen. Men eftersom det inte regnade torkade bäcken så småningom ut.

"Vad händer nu då?" ropade Elia till Gud. "Jag kommer att dö av törst om jag stannar här!"

"Kom ihåg att jag är den sanne guden", sa Gud. "Jag är inte någon staty gjord av grenar och stenar. Jag har planerat allting. Det finns en änka som bor i Sarefat, inte långt härifrån. Gå dit och be att få stanna hos henne. Hon kommer att ta hand om dig."

Så Elia gick till Sarefat, och där fann han en änka som gick och plockade pinnar på marken.

"Ursäkta", sa han till henne. "Kan jag få lite bröd och vatten är du snäll?"

Kvinnan slutade plocka upp pinnar och stirrade på Elia.

"Jag har inte något bröd", sa hon trött. "Allt jag har är en handfull mjöl i en kruka och lite olja i ett krus. Nu plockar jag några vedpinnar, så att jag kan gå hem och göra upp en liten eld. Jag ska blanda mjölet och oljan till en brödkaka som jag baksar på elden. Sen ska min son och jag äta brödkakan  och lägga oss ner och dö. För detta är allt vi har kvar."

Det var en sorglig historia, och Elia tyckte synd om änkan. Men sen kom han ihåg: Gud var den sanne guden. Inte någon staty gjord av stenar och grenar. Och Gud hade sagt till honom att änkan skulle ta hand om honom.

Så Elia sa till kvinnan vad hon skulle göra.

"Du måste lite på mig", sa han. "Jag tjänar den sanne guden och han har lovat att ta hand om oss. Baka en liten brödkaka åt mig av det du har i krukan och kruset. Sedan kan du baka en åt dig själv och din son. Jag lovar dig att det som finns i krukan och i kruset aldrig kommer att ta slut!"

Kvinnan litade på Elia. Hon gjorde vad han hade sagt åt henne. Och precis som han hade lovat så fanns det alltid lite mjöl och olja kvar, hur mycket mjöl hon än tog ur krukan, och hur myket olja hon än hällde ur kruset.

Så klarade sig Elia genom torkan, trots att den varade i tre hela år:

Med hjälp av korpar i en ravin, med olja och mjöl från änkans kruka och krus, och - mest av allt - för att han litade på den sanne guden och inte på någon staty gjord av stenar och grenar.

Ikväll har vi "äntligen" uppvaktat Kyra på sin 18-årsdag (psst, hon fyllde år den 16/6). Men nu blev det av att hon blev uppvaktad av oss i tonårsgänget. Och då fick hon en hel del "bra ha"-grejer tills man flyttar hemifrån.

Efter detta så var det då dax för Bibelstudium som självklart Stefan höll i då, eftersom han är ju pastor.

Vi pratade om Samuelsboken och Hanna & Samuel & David.

Dessa bibeltexter lästes: 1 Sam 1:2-6 & 1 Sam 1:10-13 & (4 Mos) & 1 Sam 3:2-10 & 1 Sam 7 & 1 Sam 8 & 1 Sam 16:1-3 & 1 Sam 12-16 & 1 Sam 20

Ett bra bibelstudium!

Efter att vi hade studerat bibeln klart så var det ju såklart FIKA också i långa banor med baguetter som man fick fylla själv med diverse tilltugg. Sen var det ju även en smasktigt god tårta efter att Kyra då har fyllt år.

Hmm, men dessvärre inga bilder eftersom kameran råkade lämnades hemma!

Ojoj, detta är ju verkligen en riktig nostalgi för mig! HeHe, ljuva tonåren...från Melodifestivalen 1989.

Nu har det varit torsdag igen och jag har varit nere på viktväktarna. Kvällens möte handlade om vad vi stoppar i lunchlådan och det här med den där checklistan hur viktig den egentligen är för att kunna gå ner i vikt (fast jag har väl fortfarande inte klarat av och skriva en full checklista för en hel vecka, psst.) Men ändå klarat av att tappa massa i vikt och det tycker ju jag är bra!

Denna veckan stannade vågen på 60,6 kg och det vill säga -0,5 kg. Jabidabido, så bra!

Anledningen till detta minus nu är för att tidigare har jag t ex stoppat i mig kex och annat sånt där "småätande" mellan målen och det har jag försökt att lägga av med nu igen.

Jaop, det var vad jag sa till Stina efteråt idag när hon frågade mig i alla fall.

Sen har jag bestämt mig för att låta bli godis och sånt helt också någon gång, men tänker inte tala om det här...hehe!

Till sist nu då, bra jobbat denna veckan Hanna!