Även denna söndagen hade jag SÖNDAGSTIMMEN, vilket jag tycker är väldigt skoj. Men den här gången var det inte så många barn, utan bara tre stycken. Anledningen till det var nog för att gudstjänsten var idag kl 16. Men jag läste ändå ur våran bok och dagens text var:

GURK GURKSSON

HALLOJSAN!

Jerry och jag har just köpt nya hattar. Jerry köpte en vanlig keps, men jag ville ha ville ha någonting mer äventyrligt, som en filthatt.

När vi var på väg hem från affären knuffade Svampbröderna till så att vi tappade våra hattar, de dem!

Medan vi funderade hur vi skulle göra för att hämnas fick prinsessan Petunia syn på oss och hon utmanade oss att läsa historien om Gurk Gurksson. Hon sa att det skulle kunna hjälpa oss att finna en lösning på det hela.

Skvatt! Gurk Gurksson kastade sig i den puderlika snöbollen och greppade den gyllene morotsnäsan från den stora snögubbens runda ansikte.

"Aha! Det man får tag i får man behålla!" ropade proffesor Kvist, samtidigt som han slet åt sig den värdefulla guldnäsan. Kvist hade förstört allting...igen.

SENARE SAMMA DAG...

"Kvist är bara en mobbare, Gurk", sa Mårten i ett försök att trösta Gurk på telefon. "Jag måste hitta Simsons hårborste", svarade Gurk.

"Då kommer jag att ha all makt, och Kvist  kan aldrig vara dum mot mig igen", sa han och satte på sig sin hatt.

"Nu går jag och köper glass!"

LITE SENARE...

Gurk log mot den vackra rabarberflickan som jobbade i glasskiosken.

"Hej Julia.Jag letar efter Simsons hårborste."

"Gör inte det, Gurk. Det är alldeles för farligt", sa Julia.

Men efter att han hade blinkat mot henne och gett henne sitt allra vackraste leende gav hon honom adressen i alla fall.

ÄNNU SENARE...

Gurk Gurksson gav sig av djupt in i katakomberna och lyste med sin ficklampa i alla bergsskrevor. "Den där Simson. Oj, oj, oj, vilken kille!" sa Gurk, samtidigt som han tittade storögt på den muskulösa persikan som brottades med ett lejon. Han korsade med försiktiga steg hängbron som ledde fram till den piedestal där hårborsrn låg.

"Grattis, herr Gurksson!" Det var ärkefiende som stod på andra sidan bron.

"Ge hit borsten", beodrade Kvist.

"Aldrig! Nu är det jag som har makten!" sa Gurk.

Men Kvist hade tagit Julia tillfånga!

Det är ett enkelt byte, Gurk. Du ger mig borsten och jag ger dig den vackra flickan!"

"Gör det inte, Gurk!" ropade Julia. Gurk hade inget val. Han gav honom borsten.

"Vi måste stoppa honom! Han är en mobbare! Jag måste ge igen!" ropade Gurk efter att Kvist hade försvunnit.

"Det står i Bibeln att vi ska älska våra fiender", sa Julia. "Vi kan inte ge igen hela tiden! Det skulle leda till att det blev kaos i världen!"

"Förlåt Julia", sa Gurk. "Att vara elak mot en mobbare skulle bara göra mig till en mobbare också. Men Kvist kan styra hela världen så länge han har den där hårborsten!"

"Bibeln säger att Gud gav sin makt till Simson, inte till hans hår eller hårborste", sa Julia.

"Jag vet vad jag ska göra!" sa Gurk, samtidigt som han satte av efter Kvist.

ÖGONBLICK SENARE...

"Håll er borta. Jag har en hårborste och jag är inte rädd för att använde den!" skrek Kvist.

Men Mårten hade ringt polisen, och de dök upp i precis rätt tid för att fängsla Kvist.

"Släpp honom , killar!" sa Gurk. "Gud ger oss makten att älska, till och med våra fiender."

"Ingen har någonsin varit snäll mot mig tidigare!" sa Kvist. "Förlåt mig. Här har du din hårborste."

"Nää. Behåll den du, du behöver den för att borsta över den där flinten du håller på att få där uppe på huvudet", svarade Gurk, samtidigt som han rättade till professor Kvists hår.

"Jag tror att jag kommer att tycka om att vara god vän med dig!"